Den franska landslags-målvakten Hugo Lloris varnades i förväg att livet som målvakt i världens tuffaste liga, Premier League inte är som någon annan liga. Inte nog men kvaliteten och farten; men även för engelska spelets fysisk, en helt annan dimension än vad en fransk målvakt är van vid. Här är kommentarer från honom.

Hugo tvekade aldrig och blev absolut inte avskräckt från att ta chansen. Det som var hans dröm. Att spela med de bästa. Det råder heller ingen tvekan om att han spelat dåligt heller, handskarna har suttit hårt slutna runt hans handled. Räddningarna som han gjort sedan flytten från Lyon har det inte varit fel på.

I själva verket, har Lloris avslöjat till Hotspur Magazine, att bara etablera sig en plats i laget har varit den största utmaningen i hans liv, sett till den hårda konkurrensen där Brad Friedel inte ser ut som att ge upp platsen utan strid. Hugo har även sagt att han måste agera på topp för att få behålla sin startplats. Till fördel för Hugo har fjärde målvakten Carlo Cudicini lämnat för LA Galaxy och Heurelho Gomes lånats ut till Hoffenheim. 

”Fotboll här spelas med högre intensitet, det är snabbare, det är flera personliga dueller på planen och allting kan hända, inget kan tas för givet.” Konstaterar den franska kaptenen.

”Fighting Spirit är en stor del av den engelska fotbollen. Alltid fartfyllt och inga lag ger upp. Det är en generös och offensiv fotboll. Du måste vara stark för att klara av det.”

Så hur ska han handskas med det fysiska spelet med flera hinder och utmaningar? Hur ska han med franska kvaliteter och egenskaper klara av sig i den engelska fotbollen?

Han förklarar det så här: Det är viktigt att anpassa sig till det engelska spelet, men i samma väva, så måste jag få ut det mesta av mina förmågor. Jag gillar inte att spelet kommer till mig. Att ha det runt mig. Jag gillar att bryta av det högt uppe i planen och på så sätt avbryta anfallet. 

”Fast det viktigaste är att vara effektiv i sina gärningar, att prestera väl och att genomföra allt på en hög nivå.”

Världens kanske mest effektiva bollvinnare sett till både statistik och tränaren Andrés Villas-Boas ord, kommer troligen vara borta resten av säsongen. Han ådrog sig en knäskada mot QPR den 12 Januari.

Fem dagar senare kom det allvarliga beskedet att Tottenhams 23-åriga brasse† hade åstadkommit en skada som förmodligen skulle kunna kosta honom säsongen. Han hade vridit knät väldigt illa under matchen. 

Sekvensen såg inte så hotande ut. Han föll orörd ihop till marken, illa grinande. Ändå tvingades han till operationsbordet. 

André Villas-Boas och likaså Spurs-fansen oroade sig däremot inte för läkarundersökningen. Hans twittrande lite senare var det som fick fansen att tänka på en potentiell värvning, han twittrade så här: ”Sorry guys, but this one really got me, the beast is hurt…” 

Översatt: Förlåt killar, men den här fick verkligen mig, monstret är skadat. 

Som han kallas av spurs-fansen, han är ett odjur. En spelare med fighting spirit som ingen annan. 

Sett till statistik från Whoscored är hans styrkor bollbrytningar (80 stycken i år) och taklingar. Även hans spelstil visar hans fightning spirit. Han drar ofta på sig frisparkar, han gillar att tackla och distansskottet är det inget fel på. 

Han är en av Premier Leagues mest underskattade mittfältare, en titel han absolut inte förtjänar. Speciellt efter sin otroliga insats i förlustmatchen mot Manchester City som slutade med 2-1, fördel till City. Det blev en riktig tillställning, främst sett till ”odjurets” insats.

Ingen spelare kommer någonsin underlätta backlinjens jobb som Sandro. Åtminstone ingen med samma entusiasm, fightning spirit, disciplin och hårda arbete. Han är ytterst sagt oersättlig. 

Hans frånvaro är ett hårt slag för spurs - ändå har Villas-Boas lyckats täcka upp honom. Ett tränardrag av högsta nivå. 

Scott Parker, mannen som fick ersätta Sandro, var dittills en bortglömd spelare. Något väldigt konstigt sett till hans prestationer ifjol. Han var inne i sitt livs kanske bästa form. Tills dess att han efter EM drog på sig en hälskada som förstörde hela hösten. Något som gjorde Scott Parkers skadetid till ett helvete var inte skadan - det var Sandros storhetsform. Han hade matchats väldigt försiktigt av tränare Villas-Boas, p.g.a Sandros form, han gjorde A-lags comeback så sent som den 16 December mot Laudrups Swansea. Han visade tecken på svag matchning och det såg inte ut som den Parker hela Premier League skådat året innan. 

Men han skulle visa prov på det en bit in i första halvlek mot QPR.

Han sattes in i ett pressat läge, något som inte en omatchad spelare ska behöva göra. 

Där visade han inte några symptom på skada och gjorde det han var bäst på, pressa, springa och återigen springa. Efter ca en timma, tro det eller ej, hade han hunnit med 8 bollbrytningar.

Bättre än världens bästa. 

Spurs-fansen må förmodligen sakna tiden där han skötte ”skitjobbet” och Modric uppspelen. I alla fall är han på väg. Ligger inte spurs på 4:e plats?

Tack och lov att Sandro blev skadad, hur skulle Villas-Boas matcha båda två i samma elva? Jag kallar det en sak, riktiga problem. Inte nog med Sandro och Parkers prestationer så genomför Dembélé en av sina starkare säsonger.

Kortfattat slipper Villas-Boas göra ett svårt drag, Parker, Sandro eller till och med Dembélé.

Något som gynnar Spurs mer, sett ur ett perspektiv av hur mycket laget tjänar offensivt är däremot Parker. Sandro är benägen att slå bort väldigt enkla passningar medan Scott Parker bemästrar det på högsta nivå. Han är som en cyklon, han drar med sig alla andra. Uppförsbacke, nedförsbacke, det kvittar Scott Parker blåser på. 

Sandros skada tog hårt på laget, men de bör klara sig med en annan aktör, duracell-kaninen från London, så kallad Scott Parker.

På denna blogg ska jag skriva matchanalyser, spelarinformationer och övergångar om Tottenham Hotspurs! Även andra lag!
COYS